Jag är ingen bloggare

Jag är ingen bloggare men... jag tänkte börja med att slå ett slag för Internet och dess förträfflighet att komma i kontakt med gamla bekanta exv. genom Facebook.

Har utan ansträngning kommit i kontakt med fyra tonårsbekanta. Min Facebook-filosofi bygger på att andra får leta upp mig och endast de som hittar mig eller de jag redan har som bekanta, som föreslår någon ny bekant, lägger jag till som vän. Jag letar alltså inte upp vänner själv. Hittills har det lett 48 vänner. En vacker dag kanske jag lägger till alla jag råkar se på Facebook.

All publicitet är bra publicitet, kan jag skriva under på i fallet Facebook. När sociala medier precis hade tagit fart så kritiserades just Facebook hårt i Computer Sweden, eller i IDG-sfären för integritetskränkande aktiviteter. Det väckte min nyfikenhet som systemutvecklare. Jag var bara tvungen att testa vad Facebook var för något. En skön feature som genast uppenbarade sig var att jag genom att ange vilken stad jag jag bor i och vilken min arbetsgivare var, hittade jag direkt några kollegor, vilket gjorde att snabbt beslutade att stanna kvar mer för att se vad det kunde leda till.

Jag har alltid varit noggrann med vad jag skriver och vilka uppgifter jag lämnar ut via Internet. Den som vill agera via flera sociala medier och ha egna hemsidor och många konton på nätet bör vara medveten om riskerna. Du bör skapa ett litet regelverk som matchar din privata person och även din offentliga och arbetsrelaterade person. Utgå ifrån att alla alltid kan läsa och para ihop information från olika kanaler, även om det kan kännas långsökt. Har läst om många och känner även till personer som kommit på kant med sin arbetsgivare för saker som skett vi Facebook och Internet.

Kör på men "let's be careful out there"!

Not: Hittade senare denna artikel om De största sociala nätverkshoten